1852-1925 Norwegian Christian Krohg Gallery Krohg was educated in Germany at the Baden School of Art in Karlsruhe under Hans Gude[1], and later worked in Paris from 1881 to 1882. Inspired by the thoughts of the realists he chose motives primarily from everyday life ?C often its darker or socially inferior sides. Particularly well known are his pictures of prostitutes, and his novel Albertine from 1886 is about this theme. The book caused a scandal when first published, and was confiscated by the police. Krogh??s powerful and straightforward style made him one of the leading figures in the transition from romanticism to naturalism, characteristic of Norwegian art in this period. Through his periodic residence at Skagen, where he arrived for the first time in 1879, he had great influence on Anna and Michael Ancher, and provided early support to Edvard Munch. Krohg was a journalist in the Oslo newspaper Verdens Gang 1890-1910, where he wrote remarkable portrait interviews. Later he became a professor director at Statens Kunstakademi (The Norwegian Academy of Arts) 1909-1925. He was married to Oda Krohg.  Related Paintings of Christian Krohg :. | Portrait of the Artist Karl Nordstrom at Grez | Trett | I baljen. | ane gaihede skarer brod | Selvportrett med staffeli |
Related Artists:
Solario
1460-1524 Italian Solario Gallery
Harriet Backer
Norwegian Painter, 1845-1932 Norwegian painter. In the 1860s and early 1870s she took lessons in drawing and painting in Christiania (now Oslo) and also travelled extensively in Europe with her sister Agathe, a composer and pianist. She copied works in major museums and took occasional art lessons; she later considered this experience to have been of fundamental importance to her artistic development. Little Red Riding Hood (1872; Oslo, N.G.) is impressive in technique, and the early portrait of her sister, Agathe Backer-Grendahl (1874; Holmestrand, Komm.), shows a refined colour scheme. At the age of nearly 30 Backer decided to train professionally as a painter and in 1874 went to Munich. She was never attached to a particular institution, but the influence of her friend the artist Eilif Peterssen was crucial to her development. In Munich she made a thorough study of perspective, which formed a secure basis for her later work.
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.